Min historia

Hösten 2016 fick jag en MS-diagnos. Här berättar jag vad som föregick diagnosen och hur den har präglat mig och mina val i livet.

När stress blir ”normalt”

Redan flera år innan jag fick diagnosen var jag mycket stressad. Jag trivdes med mitt liv och oroade mig inte så mycket. Många människor var ju stressade som jag! Idag förstår jag att jag helt enkelt hade vant mig vid stressen. Det hade blivit ett normalt tillstånd för mig.

Och ingen varnade mig. Jag såg nämligen inte särskilt stressad ut. Och jag jobbade inte mer än jag skulle då jag prioriterade familjen högt. Stressen handlade mer om att jag ville göra allt bra och aldrig riktigt kände att jag levde upp till egna förväntningar. Och det handlade så klart också om en disposition och en känslighet för MS. 

Stress, ångest, utmattning – och därpå MS

Men sommaren 2016 blev det för mycket. Jag hade många symptom på stress och även andra mer fysiska symptom som ett ben som var tungt och dålig balans. En dag kunde jag knappt gå och blev akut sjukskriven med utmattningssyndrom. 

Några veckor innan gick jag till vårdcentralen och bad om att bli utredd för MS. Två läkare undersökte mig och tyckte inte det verkade tyda på MS. Jag klarade de neurologiska testen för bra. Men de skickade remiss till magnetröntgen av hjärnan. 

När hela livet bara ramlar

Sedan gick det snabbt. Det var tydligt att jag hade MS. Men värld ramlade ihop. Bilden av min framtid var en bild av mig i rullstol.

Jag var sjukskriven i 7 månader. Inte primärt pga MS men pga utmattning, ångest och våldsamma panikattacker. Allt detta var en reaktion på att allt i mitt liv nu var upp och ner och att framtiden plötsligt var väldigt osäker. 

Yogan och de goda historierna

Jag är ganska envis. Det har sina fördelar och nackdelar. Men bilden av rullstolen ville jag inte vara med om. Jag spenderade mycket av min sjukskrivningsperiod med att läsa allt om MS. Men bara de positiva historierna om människor som har botat sig själv eller lyckats få stopp på sjukdomen. Berättelser som går emot den vanliga bilden att MS är en sjukdom där man successivt bara blir sämre. 

Jag började på yoga och det blev min räddning. Jag har tidigare testat yoga lite till och från. Jag var mycket fascinerad av bilder av vackra kroppar som stod i alla möjliga och omöjliga positioner. Men själv tyckte jag det var ganska tråkigt. Mitt tålamod räckte inte till. Jag ville hellre springa en runda, snabbt få upp pulsen – och bli klar med det snabbt så jag hann med allt annat också. Jag fick även dåligt samvete av att spendera så mycket tid bara på mig själv.

Men nu var situationen annorlunda. Jag var sönderstressad och min kropp fungerade inte. Jag kunde inte springa, kunde inte skynda mig – kunde knappt gå. Och jag var sjukskriven och hade all tid i världen när min man var på jobbet och barnen i förskola och skola. Det var lika bra att jag fortsatte med yogan. Något skulle jag hitta på. 

Yogans effekt fick mig att undra…

Jag upptäckte snabbt att yogan och dennas fokus på andning fick mig att slappna av och få mitt nervsystem lite mer i balans. Jag fick färre ångestattacker, mindre ångest och kände mig mindre utmattad. Jag fick det till och med bättre fysiskt; bättre balans och även lite bättre gångfunktion. Jag började också att få tillbaka hoppet – yogan gjorde mig starkare och mer kroppsmedveten och gav mig känslan av att jag faktisk inte hade tappat kontrollen till MS´en fullständigt. 

Självklart var det inte bara yogan som gjorde underverk. Även det faktum att jag var sjukskriven och hade möjligheten att varva ner och återhämta mig var jätteviktigt. 

Jag började undra: Varför var det så ovanligt att kombinera yoga och samtal när man är stressad, har ångest och/eller är utmattad?

Jag är inte den första psykolog som kombinerar samtal och yoga – men det är fortfarande ganska ovanligt. Det tycker jag är konstigt och jag vill gärna ändra på det. Yoga stärker kroppen och lugnar sinnet, och kombinerat med samtal blir man klokare på hur kropp och sinne hänger ihop. 

Jag har lagt märke till att en del av de yogalärare som jag går hos ofta hamnar i en situation där deltagarna efter passen har behov av att berätta om deras utmaningar. Det tror jag hänger ihop med att yogan öppnar upp för känslor och tankar man kanske inte var uppmärksam på innan kroppen började ”prata” under yogasessionen. 

När samtal skapar stress och yoga skapar ro

Jag började inse att de människorna med stress, ångest och utmattning som jag hade träffat genom åren hade behövt yoga innan ett samtalsförlopp. Jag har i vissa fall upplevt att samtal får negativ effekt om man är överstressad och överbelastad. Samtal öppnar för många reflektioner, tankar och känslor som kan vara för svåra och utmanande att ta tag i när man är som mest stressad, har ångest eller är djupt utmattad.  

Min upplevelse var att yogan i den akuta fas där jag mådde mycket dåligt hjälpte mig mer än de psykologsamtalen som jag också gick på. Ibland var det skönt att prata och sätta ord på min jobbiga situation men ofta satte det igång för mycket obehag och stress på grund av att mitt nervsystem var överbelastat. 

Jag blev väldigt upptagen av yogans effekt på mitt mående att jag bestämde mig för att undersöka yogans värld djupare. Jag har två instruktörsutbildningar (Global Yoga grundutbildning och Virya-yoga för psykologisk behandling) och har nu börjat undervisa. 

Dyrt köpta erfarenheter och ett stort beslut

När jag efter min sjukskrivning återvände till min arbetsplats startade jag långsamt och valde att inte gå längre än till att jobba 50%. Jag ville fortsätta fördjupa mig i yogan och träna så jag förhoppningsvis kan hålla min kropp igång och kanske till och med skapa nya nervbanor som kan kompensera för de områden i min hjärna som är skadade i samband med min sjukdom. 

Det kommande året lärde jag mig fortsatt mycket om mig själv och hur jag fungerade. Jag lärde att jag fortfarande var lättstressad och att jag hamnade i gamla mönster med att vilja prestera och leverera det samma som mina kollegor kunde. Även om alla på min arbetsplats var oerhört förstående. 

Jag fortsatte med yogan som lugnade mig när jag var stressad. Men när jag kom till jobbet blev jag stressad igen. Jag började förstå att det som stressade mig var att jag var tillbaka i samma miljö där jag i sin tid blev sjukskriven med stress och utmattning.

Min kropp och hela mitt nervsystem kände igen stressen, hamnade i gamla mönster och blev igen överbelastat. Det var t ex prat i korridoren, intryck, möten med många människor men även medvetenheten om att mina kollegor hade mycket att göra och att jag inte kunde bidra och hjälpa till som innan jag blev sjuk. 

Jag upplevde att ju mer stressad jag blev ju sämre blev jag även fysiskt. När jag var ledig eller hemma och sjuk i några dagar minskade stressen och min gångfunktion blev bättre. 

Det var viktiga men väldigt ”dyra” erfarenheter – och det var inte svårt att ta beslutet om att starta upp som självständig. Jag tyckte väldigt mycket om mitt jobb men om priset var utmattning och rullstol var jag inte intresserad.

Som självständig psykolog bestämmer jag själv hur mycket jag jobbar men kan ändå fortsätta med det jag verkligen tycker om: samtal och närvaro med andra människor.

Intresserat i yoga, psykologiska och existentiella teman?

Abonnera på mitt nyhetsbrev och få hemskickat nyheter och blogginläg varannan måndag. Observera att nyhetsbrev och inlägg än så länga är på danska!

Abonnera här!